Hur vågar ni sjunga?

Ni som har vaknat

eller återvänt

Nu måste jag vakna

och vända åter

Vågar ni sjunga

vågar jag

Det är kallt

snön och solen lyser

Fåglar i februari ur Kris av Alexander Weiss


Ibland är vägen till dig

oerhört lång att jag känner

att jag inte kommer att hinna

i denna tid och i detta rum

.

Ibland är närheten till dig så nära

att jag finns inuti dig

och de som försvinner bakom horisonten

är du och jag här och nu

Avstånd, närhet ur Kris av Alexander Weiss


Kroki

16Maj13
kroki15maj

Blyertsskisser 3 minuter plus 2 x 10 minuter.

Jag hade inte varit på krokin på nästan två månader. Det har varit för mycket med uppsatsen och de dagar jag har kunnat har jag helt enkelt inte orkat. Nu är det inte så mycket kvar på terminen, och jag vet inte om jag kommer kunna gå nästa, så jag såg till att ändå komma iväg igår. Det kändes ringrostigt, men gick hyfsat bra, trots att det var en av de svåraste modellerna. Han står gärna i mer avancerade ställningar som kräver lite tankearbete. Just där och då kändes det mest jobbigt, men när jag kollar på bilderna nu i efterhand känns de ändå okej. Jag hade ett litet block den här gången och det var kul att jobba i mindre format.


Det är så lätt att tro

att denna ensamhet

är vad som blir över

när du har gått

.

Men även när jag inte är hos dig

finns en gemenskap

som min ensamhet

inte kan upphäva

.

Därför är jag bokstavligen ensam

endast när du inte är hos mig

och tillsammans med dig

endast när du kommer tillbaka

.

Ty så måste det vara

även för dig:

när du går lämnar du mig

när du återvänder

kommer du tillbaka

[---]

ur Ensamhet, gemenskap ur Kris av Alexander Weiss


Tisdag

14Maj13

Idag var biblioteksdag och vi hade seminarier från kl 8 till 16. Dagen började bra med att jag fick springa med stora paraplyet genom regnet för att jag inte räknat med att det skulle ta en kvart extra med bussen på grund av tiden på dygnet (eller kanske snarare på grund av antalet extra passagerare). Jag var på plats 08.14, med en minut till godo.

Vi ventilerade vår uppsats direkt efter kafferasten vid 10 och opponerade på vår andra, och sista, precis innan lunch. Båda delarna gick tillräckligt bra. Jag stammade mig igenom min del av den engelska presentationen, vår Power Point-presentation var dagens snyggaste, och vi fick mestadels bra och användbar kritik. Opponeringen av våra kursares uppsats gick också helt okej.

Över lag tyckte jag att det var lite tråkig ton på hela seminariet, både idag och igår. Ibland onödigt mycket fokus på detaljer och småsaker istället för en bredare, mer allmän diskussion med konkreta tips, och lite för lite positiv feedback vissa gånger. Det blev ganska långtråkigt mellan varven också, när en del gick igenom uppsatserna del för del, och tyvärr inga direkta diskussioner.

Men, men, nu är det över. Nästa gång vi har något på schemat är examensdagen. Fram tills dess är det att fixa det sista på uppsatsen som gäller.


Adiago

14Maj13

Ibland är vår kärlek störst

när vi är ensamma

ibland stegras den endast

av vår närvaro

.

Ibland talar din röst till mig

fastän du inte är här

då hör jag tydligare det

du sa när jag var hos dig

Adiago ur Kris av Alexander Weiss


Måndag

13Maj13

Om jag inte hade haft huvudvärken från helvetet hade jag kunnat skriva en rapport från dagens uppsatsseminarium. Men nu orkar jag inte skriva mer än att vi genomfört vår första (av två) opponering. Imorgon blir det heldag med uppsatser från 8-16. Vi ska göra vår andra opponering och presentera vår egen uppsats. Heja oss!


Hittade gamla anteckningar som jag gjorde när vi var i Köpenhamn och lyssnade på Grinderman för några år sedan. Första, och hittills enda, konserten med Nick Cave, som jag har haft möjlighet att uppleva. Är lite ledsen över att inte fått biljetter till höstens spelningar med Bad Seeds, men tröstar mig med att vi ska se Blixa igen i juni.

Falconersalen, København, 2010-10-23 kl. 21

Tre minuter i nio började folk bli rastlösa. Förbandet gick av efter ca 30 minuters rockande vid 20.30. Tre personer: en sångerska med kraftfull röst, energisk trummis och lika energisk ”allt-i-allo-musiker”, där någon slags handorgel kanske var det märkligaste instrumentet.

Det orange trumsettet med ett enkelt ”Grinderman” i vitt på svart botten. Strålkasthållare och ljusramper som inte bara skapar snyggt ljus, utan också är snygga att se på. Jubel. En efter en kommer de äntligen in på scen. Nick sist, efter att musiken har börjat.

Den där rösten!

Önskar mig nästan ner till första raden. Som på teve, fast på riktigt.

Låtlista

1. Mickey Mouse And The Goodbye Man.

What am I doing here? Mickey Mouse.

2. Worm Tamer

3. Get it on

4. Heathen child

5. Evil
Kavajen av.

6. When my baby comes
Intensiv. Kontrast på ett lugnt sätt till förra. Snygg scen med spektakulär ljusshow och glittrande backdrop.

7. ?

I have known… Come home with me.
Mer röst i de lugna låtarna, mer Nick i de andra.

8. Honey bee (let’s fly to Mars)
Favorit! Sparar inte på energin! Skärpta scenarbetare när mikrofoner slängs. Ofattbart att Han är så nära.

9. Kitchenette
Det går snabbt. Helt plötsligt har de kört nio låtar. Tempot är högt. Kontakt med publiken.

10. No pussy blues
Nja. ”Levande”, men lite för stökig.

11. ?

My old friend Gary … Souls of …?
Nick vid klaviaturen med kicken slängd över axeln! Jim och klockan.

Good night, Copenhagen!!

E1. Palaces of Montezuma
Efter ganska lång väntan. ”We keep geting requests.” Joker! Oväntat, men riktigt bra.

E2, When my love comes down
Också riktigt bra. Warren: fiol och kicksparkar. Och den trasiga fiolstråken som en piska i luften. Nick hoppar runt som om han är 25 och kommer undan med det.

E3. Man in the moon
Svart siluett. Tändarlågor. Långsamt och stilla, för att vara Grinderman. Det finns inga riktigt lugna låtar till skillnad från Bad Seeds, det är alltid något skrän.

E4. Love bomb
Stort leende. Högt! Bäst! Sug i magen och rysningar. Hoppas nästan att det ska vara slut nu, att detta ska vara finalen.

E5. Grinderman
Intensiv, hypnotisk version. Musiken förstärks av ljuset.


Söndags-brunch

12Maj13

DSC_2134

Vi var ju bjudna på knytkalas-brunch för några veckor sedan. Det var mycket trevligt och vi tänkte att vi också kunde bjuda in till något liknande. Egentligen kändes maj lite fullbokad, men vi bestämde oss till slut att bjuda in till idag. Vi bjöd in folk vi umgås med och folk vi inte träffar så ofta, vi hade ingen riktig plan i övrigt utan det hela var ovanligt oplanerat och det var inte helt utan att jag kände mig lite nervös igår när vi räknade hur många som hade sagt att de skulle komma. Nu blev det några återbud i sista sekund och det var nästan tur för vi var ändå 14 vuxna och 10 barn. Det blev lite trångt, men tack vare att solen sken kunde några sitta på gräset och några på altanen, där vi dukat långbord.

Som alltid i stora sällskap var det svårt att prata med alla, men jag hade riktigt trevligt och jag hoppas att gästerna hade det också. Och det kändes skönt att det blev ganska enkelt. Visst var det lite städförberedelser och en del plockande efteråt, men det var ändå tämligen enkelt med tanke på hur många vi faktiskt var. Knytkalas är en ganska bra idé när det fungerar. Det är inte alls omöjligt att vi gör det igen.


Vi besegrades av ensamheten, vi som ville vara tillsammans men inte kunde. Vi besegrades av vakenheten, vi som ville drömma men inte kunde.

[…]

Vi besegrades av vår oförmåga, vi som ville bygga men inte kunde. Vi besegrades av människor, vi som ville vara människor men inte kunde. Vi besegrades av ingenting, vi som ville allt.

ur Kylig eftermiddag i maj ur Kris av Alexander Weiss




Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.