Iakttagelser
Satt ett par timmar på bibblan idag. Inte den där bibblan där jag jobbar utan Stadens stadsbibliotek. Jag går rätt sällan dit. Det har på något sätt aldrig blivit mitt bibliotek. Men jag passerar det ganska ofta och då och då händer det att jag utnyttjar lokalen och fördriver tiden en stund eller två.
Jag satt ganska nära stora ingången och en strid ström människor gick förbi. Jag kunde inte låta bli att fundera på hur många människor som faktiskt besöker bibliotek, både där och på andra ställen. Vad skulle dessa människor göra om inte biblioteket fanns?
Sen blev jag mindre filosofisk och ägnade tiden åt att bara titta på folk. På sånt där som jag lägger märke till, sånt som jag gillar. Som rosa handledsmuddar. Svart sammetsklänning med piffig bård. Bollfranskanten på någons sjal. Olikfärgade skosnören. Basker. Duffelknäppt jacka. Hur olika väskor påverkar ägarnas utstrålning. Barfotamänniskor. Svart, svart, svart. Tvärrandigt. Långt, böljande hår. Framfusiga, självsäkra frisyrer. Långa människor.
Det kliade i fingrarna efter att skriva ner och rita av. Jag vet bara inte vad jag ska göra med alla de där människorna. Så jag gör mest ingenting.
Filed under: bibliotek, livet | 6 Comments
Etiketter:vardag
Senaste kommentarer
Ellen om Biblioteksexpeditionen del 1:… Håkan Olsson om Biblioteksexpeditionen del 2:… Håkan Olsson om Biblioteksexpeditionen del 1:… anna om Fortsättning följer Mimmi om Fortsättning följer
aviga jag pluggar 
Fast om du samlar dem och skriver ner dem så kommer de hjälpa dig att berätta, det vet du väl? Skaffa en snygg Skrivbok För Människor och teckna ett porträtt på varje sida, när de kommer till dig. Låt dem jäsa och mogna och sen kommer de att vinka till dig från sidorna. Då kan du krita dit anteckningar tills det blir fullt, för när sidan är full vill de flytta ur boken och in i en berättelse…
Jag måste bara komma på hur jag ska göra. Jag ser dem, men jag har svårt att få ner dem på papper – oavsett jag skriver eller tecknar. Men jag ska försöka, jag tror att jag behöver det.
*gilla*
Låter härligt! För mig räcker det med att titta, förundras och minnas en del. Jag hade också idéer om att fånga allt jag såg och hörde förut men har kommit fram till att det räcker med stunden jag får av dem där och då. Jag är lugnare nu utan egna krav på mina axlar.
Ju färre krav desto enklare vardag enligt mig. 😉
Ja, det är sant, men jag ser det inte som ett krav. Om det blir så, då får det gå bort.